LITTLE DYSFUNK ME

DAY 17 - A SONG THAT YOU HEAR OFTEN ON THE RADIO

Robyn - Indestructible
Jag lyssnar ytterst sällan på radio - det brukar bli lite i bilen och ibland på jobbet - men den här låten har spelats varenda gång senaste tiden.

Långfredagen blev en ganska kort historia för min del - klockan ett klättrade jag ur sängen och klockan nio gick jag och la mig igen...
Idag känner jag mig allmänt trött och nattbakis. Tillbringat förmiddagen på stan med systeryster och köpt allt utom det jag hade tänkt, ungefär. Nu är nog den här månadens shoppingbudget spräckt, nu gäller det att hålla sig från stan i fortsättningen och tänka Italien så fort shoppingbegäret pockar på uppmärksamhet...

Kvällen tillbringar jag hemma hos mamma&pappa. Klockan tre ska hela familjen inta en liten påskbuffé, sen flyr vist mina syskon fältet och ersätts av en kompis till mamma och hennes pojkvän och senare ikväll blir det grillning. Såg att det tydligen är Multipass hemma i Linkan ikväll. Det skulle nog vara jättekul att gå på men då jag inte känner för att springa in i en del personer som kommer vara där så lutar det nog åt att jag blir kvar här ikväll. Hänga med sina föräldrar känns ju sådär lagom soft och no-life-igt?

Hur avslutar man på bästa sätt ett hysteriskt kvällspass? Jo, man stannar kvar och jobbar natten också - såklart! Eller kanske inte...
Har verkligen varit en galen kväll idag och mitt i allt blev vi en nattsyrra kort.. Så nu sitter jag här och undrar hur jag ska klara av att hålla mig vaken till klockan halv 8 imorgon... Men jag ska inte klaga, jag sparar en semesterdag och tjänar lite pengar på detta. Så i slutänden blir nog bra ändå. Tycker nog mest synd om min familj som ska umgås med mig imorgon när jag antagligen är rejält trött och gnällig...

Halkade lite efter under gårdagen så idag får det bli dubbelt upp!

 

 

DAY 15 - A SONG THAT DESCRIBES YOU

Bad cash quartet - Outcast

Och extra mycket känns den som jag när den sjungs så där härligt poppigt halvfalskt!

 

 

 

 

DAY 16 - A SONG THAT YOU USED TO LOVE AND NOW HATE

Peter Andre - Mysterious girl

En av mina absoluta favoritlåtar när jag var sådär....10...? Idag klarar jag inte ens av höra första tonerna...

 

 

Är sådär lagom trött i huvudet just nu. Kvällspasset igår slutade i smärre kalabalik (kan någon förklara för mig varför det alltid måste vara flera patienter åt gången som blir dåliga?) och passet idag började i samma anda. Och värst av allt var att återigen bli påmind om hur skört och orättvist livet är...

När kaoset till slut la sig så blev det en ganska behaglig dag ändå (med smörgåstårtelunch som det stora glädjeämnet!) Och mitt dagpass imorgon förvandlades till ett kvällspass och jag får troligen semester på fredag så jag får nog tillstå att jag är på rätt gott humör trots allt.

 

Nu ska jag ta en powernap i soffan och sen se om jag kan hitta lite ork och motivation till att ta en promenad när David hittat hem.

Jag har gått runt med ett stort leende på läpparna hela helgen och det goda humöret håller i sig, allt tack vare det underbara vädret! Som jag har väntat på det här! Tyvärr går allt i ett rasande tempo, jag hinner knappt med... Jag skule vilja pausa världen i ett par veckor nu.

 

Ikväll väntar jobb och efter mjukstarten förra veckan så kommer det nog bli full fart den här. Ska erkänna att jobbmotivationen har trytit lite sista veckorna, det börjar kännas att det är dags för semester.

Var i stallet en sväng i lördags och andades hästluft för första gången på....ptja, en evighet. Den långa, kalla, snöiga vintern har gjort att stallbesöken varit mycket sporadiska senaste halvåret. Men nu är det sol och vår så nu ska det bli bättring! Nästa helg hoppas jag på att våga mig upp på hästryggen igen. Våran tornado till häst har tydligen gått ner till stormstyrka nu så det kanske inte ens blir med livet som insats!

Nej, men seriöst. Dandi har varit halvt om halvt galen tidigare men verkar nu ha blivit mycket mer lugn och harmonisk. Det såg kanonfint ut när Emma red, träningen har verkligen gett resultat, så det finns kanske hopp för framtiden trots allt! Ska bli spännande och se hur tävlingarna kommer gå i år.

 

 

 

 

 

 

DAY 14 - A SONG THAT NO ONE WOULD EXPECT YOU TO LOVE

Elton John & Kiki Dee - Don't go breaking my heart

 

DAY 13 - A SONG THAT IS GUILTY PLEASURE

 

Sin with Sebastian - Shut up (and sleep with me)

Jag antar att jag är så pass gammal nu att jag lämnat eurodiscon bakom mig, men jag erkänner. I'm still stuck! Jag diggade den här låten stenhårt när jag var 10 och jag gör det än idag. That's the shameful truth..

 

 

 

 

 

Idag är det verkligen sommar i luften! Vi har suttit ute på balkongen under förmiddagen och njutit av sol, värme, fågelkvitter och grönska (björkarna har slagit ut!) Det behövs så lite för att den dag ska bli riktigt bra!

Nu ska vi bege oss ut på en promenad, sen kommer eftermiddagen bestå av tråkiga måste-göran (tvätta, städa och spika tavlor....)

DAY 12 - A SONG FROM A BAND YOU HATE

Britney Spears - ...Baby one more time

Fick bli artist istället för band. Seriöst, den där människan har inte gjort en enda låt som ens är i närheten av bra!

 

 

 

Har inlett lördagen på bästa tänkbara sätt - sovmorgon och sconesfrukost. Nu gör jag mig iordning till tonerna av Robyn och vartefter ska vi ut till mamma och pappa och njuta av våren. Jag älskar lediga helger!

DAY 11 - A SONG FROM YOUR FAVORITE BAND

 

The Ark - Apocalypse is over

Well, att The Ark är mitt favoritband är väl knappast någon överaskning vid det här laget och deras sista låt någonsin (?) kändes som ett ganska självklart val här.

 

 

 

Vissa kvällar är det svårt att hålla tankarna samlade, allt bara sköljer över mig och världen snurrar och allt blir kaos. Vetskapen om att vara någon man egentligen inte vill vara och att inte göra något åt det. Ångesten som måste elimineras men bara tanken på att göra det skapar ännu mer ångest. Och ilskan. Och frustrationen. Och framförallt hjälplösheten. Och vetskapen om allt är upp till mig. Det är bara jag som kan styra över allt.

 

10 år. Det börjar bli dags att gå vidare nu. Jag har sagt det så många gånger och misslyckats så många gånger. Men jag är starkare än så och nu måste jag bevisa det för mig själv.

 

Måndag. På måndag måste jag ta det första steget mot fortsättningen. Jag är skyldig mig själv det.

Me...

 

...and my colorful twin

Äntligen fredag, äntligen helg! Och jag är så trött, trött, trött... Två dagar i skolbänken är mer än vad jag pallar med nu för tiden. Kommer drömma om post-it-lappar, händelseanalysgrafer och Lex Maria-anmälningar i natt, allt på norska...

Har en tre-ledig helg framför mig nu, så skönt! Jag ska göra så lite som det bara går känner jag. Undrar när orken ska komma tillbaka egentligen?

DAY 10 - A SONG THAT MAKES YOU FALL ASLEEP

 

The Ark - You who stole my solitude

När jag gick på gymnasiet brukade jag sätta den här låten på repeat på stereon och somna till den. Det är något med melodin som gör mig lugn, avslappnad och lycklig...

 

 

Då var dag 1 av händelseanalyskursen avklarad. Måste säga att det var mycket roligare än vad jag trott. Innan har jag sett hela händelse- och riskanalysgrejjen som ett slags onödigt ont i mitt arbete med patientsäkerhet, men det är nog inte så illa ändå. Inte lika komplicerat och rörigt som jag trott innan heller. Dessutom är en del av kursdeltagarna från Norge vilket helt klart förgyller lite - norska är ju världens härligaste språk!

 

Nu ska jag ta tag i högen med tvätt som behöver strykas och sen parkera mig i soffan i väntan på att David hittar hem. Tjingeling!

Har avslutat kvällen med att kolla på gamla The Ark-dokumentärer från 2001 på youtube och blir helt nostalgisk. När jag var "nykär" i The Ark så spelade jag in allt som visades med dom på tv och kollade på om och om och om igen. Så nu känns det som att jag är 15 år igen och jag gråter nästan lite av alla känslor som bubblar runt i bröstet. Tänk om man kunde backa bandet 10 år och få börja om allt från början, få uppleva allt igen! Och framförallt få uppleva det mer, oftare.

 

Det ska dock erkännas att allt kanske inte var bättre förr, även om jag gärna envisas med att säga det hela tiden. Att se Ola kräla runt halvnaken på scen och hångla med Jepson är inte lika upphetsande nu som då. Och Olas, smått desperata, behov av att göra ett statement hela tiden, att verkligen vara udda och sticka ut så mycket det bara gick... Nej, idag känns det mest lite pinsamt faktiskt (det är visst inte bara killarna själva som åldrats...) Jag måste säga att bandet helt klart mognat med värdighet och även om det gör ont i hjärtat att dom väljer att lägga av så är det här nog helt rätt tidpunkt, när dom är bättre än någonsin!

 

Nu ska jag krypa ner i sängen, resten av nostalgitrippen får vi ta imorgon!

 

 

The Ark anno tidigt 2000-tal

Och dagens dato

 

DAY 9 - A SONG THAT YOU CAN DANCE TO

 

Håkan Hellström - Ramlar

Låten som alltid får mig att börja tokdansa - vart jag vill, så fort jag kan!

 

Är precis slut i huvudet efter att ha suttit och stirrat in i datorskärmen hela dagen. Pjuh. Jag skulle seriöst aldrig palla med ett jobb som innebär att man bara sitter stilla på en stol framför datorn hela dagarna... Dock är jag mycket tacksam för min admin-dagar, det är skönt med lite avbrott från vårdarbetet ibland. Och resten av arbetsveckan består av utbildning i händelseanalys (spännande värre....) - en rätt bra vecka med andra ord!

 

Ikväll är jag gräsänka, David är nere i Göteborg (eller var det Trollhättan kanske?) och flänger med jobbet. Så det kommer bli soffläge och en jäkla massa Greek-avsnitt. Det är ungefär det enda jag orkar med just nu.

 

 

 

(Imorgon ska The Ark tydligen annonsera ut sina sista speldatum, gulp! Håller tummarna för att den sista spelningen är på vettigt avstånd härifrån och att jag lyckas ta mig dit. The last goodbye).

DAY 8 - A SONG THAT YOU KNOW ALL THE WORDS TO

The Ark - It takes a fool to remain sane

DAY 7 - A SONG THAT REMINDS YOU OF A CERTAIN EVENT

Melody Club - Palace Station

Låten tar mig tillbaka till Arvikafestivalen 2002.

 

 

Vad hände med vädret egentligen? Helt plötsligt blev det ju sommar! Helt galet! Har tyvärr inte kunnat njuta av det allt för mycket idag, trots att jag varit ledig. Suttit instängd på jobbet mellan kl 12:30 och 16 pga möte. Fantastiskt kul...

 

Så kan jag ju berätta att gårdagens allmäna "braighet" inte höll i sig så länge. Lagom till att jag mentalt stämplat ut från jobbet gick trombolyslarmet och vips så fick jag jobba över 40 min istället för att flexa hem tidigare.

Städningen flöt på bra i alla fall. Nu är alla fönster tvättade och badkaret är, äntligen, förpassat till vinden. Satan vad mycket plats vi fick i badrummet helt plötsligt! Nu ska vi bara bege oss ut på badrumsskåpsshoppning någon dag framöver, sen är jag nöjd :) Känns skönt att alla projekt som legat på is ett tag börjar rulla igång så smått igen.

 

Nu ska jag rensa huvudet från jobbsaker med lite Greek innan det är dags att dra igång med maten.

 

 

I morse vaknade jag av att fåglarna kvittrade, jag antar att det är ett tecken på att våren äntligen anlänt?

Sitter på jobbet och har det lagom skönt och behagligt. Solen skiner, det ligger ett riktigt söndagslugn över avdelningen och jag är på ett strålande humör (trots sömnbristen i natt....) - en riktigt bra söndag med andra ord! Hoppas det håller i sig för i eftermiddag står vårstädning av lägenheten på schemat. Fönster ska tvättas, badrummet storsaneras, utmöbler ska fram och det ska bara bli allmänt rent och vårfräscht hemma.

DAY 5 - A SONG THAT REMINDS YOU OF SOMEONE

Thåström - Karenina
Min och Davids låt, enough said.

Lördags, strålande sol och varmt och skönt. Och jag ska jobba. Såklart, det är ju alltid så.

Mitt första dagpass på ca 4 veckor, känns lite konstigt faktiskt... Ska bli spännande och se om jag lyckats snappa upp nått av dom nya rutinerna som införts, det kan nog bli en lite smårörig helg.

Mina hjältar och absoluta favoritband de senaste dryga 10 åren, The Ark, har (som dom flesta nog vet) bestämt sig för att tacka för sig. Just nu kuskar dom land och rike runt på en mindre avskedsturné (som kommer följas upp med en större turné i sommar) och jag var på plats framför scenen i Norrköping för ett par veckor sedan och i Göteborg i söndags.

Det var två fantastiska spelningar på alla sätt och vis - grymma setlists, grym stämning i publiken och så mycket känslor, både bra och dåliga. Under 'The apocalypse is over' rann tårarna, precis som väntat och dom 10 senaste åren rusade runt i huvudet. Så mycket minnen, så mycket glädje! Mycket har hänt under dom här åren men kärleken till The Ark har alltid bestått. Det är bara månader kvar nu, sen är alltid det här historia på riktigt - hur ska jag stå ut!?

Ikväll spelar dom i Eskilstuna och jag önskar verkligen att jag var på plats och fick uppleva lite magi igen. Men det är inte långt till sommaren nu och då ska jag ta avsked, ordentligt, och placera Arken på en mycket speciellt plats i mitt hjärta för resten av mitt liv. And remember - Calleth you, cometh I!

 

'There is no end to love like ours'

(Bilderna är från Norrköping 26/3 samt Göteborg 3/4)

Aprilväder i alla ära men ibland undrar jag om det inte sitter någon liten gubbe där uppe bland molnen som tycker om att jävlas med oss ibland...

 

KLOCKAN 15:17

 

KLOCKAN 15:25

En mindre begåvad person kommenterade mitt inlägg om min yrkeskårs nya löneavtal genom att undra varför jag inte byter jobb då istället för att jobba som "ett värdelöst vårdhjon" (mycket genomtänkt benämning måste jag säga...). Well, denna person verkade helt ha missat raden där jag säger att jag älskar mitt jobb över allt annat och att det just nu överväger lönen. Jag är stolt över mitt yrkesval och ångrar det inte överhuvudtaget. Jag skulle inte stå ut många veckor instängd på ett kontor eller i en fabrik, även om lönen skulle bli bättre.

 

Förr sa man att sjuksköterskeyrket var ett kall, och till viss del är det nog forfarande så. Större majoriteten av mina kollegor har valt det här yrket för att dom, liksom jag, känner att behov av att få jobba med männsikor och framför allt att få hjälpa. Få känna att man gör nytta. Men trots det anser jag att jag har rätt att tycka att våran lön inte är rimlig. Att vårda människor och rädda deras liv, är inte det värt mer än såhär? Hur i helvete kan det anses vara ett lågstatusyrke?

Jag undrar om du kommer ha lika låga tankar om oss den dagen du verkligen kommer behöva oss?

Jag hade nästan glömt bort hur jobbigt det är att "komma tillbaka" efter en nattperiod. Igår fick jag inte mycket vettigt gjort och det ser inte ljusare ut idag. Tog mig ur sänge vid 9 och det enda jag åstadkommit hittills är att äta frukost, titta på 2 avsnitt av Greek och klä på mig. Och vända upp&ner på halva lägenheten i jakt efter min Ultravox-skiva som är på vift (så typiskt när jag verkligen vill lyssna på dom. Och endast dom. Inget annat i skivhyllan känns tilltalande alls). Och ungefär där tog min ork slut.

Soffan och lite mera Greek kanske?

 

 

 

(Och jag är ganska trött på patetiska människor som är parasiter på andras liv istället för att skaffa sig egna. Move on!)

 

 

Har inlett dagen med en delikat frukost....

 

 

...samt ett avsnitt av Greek (mitt senaste serieberoende).

 

Nu ska jag kämpa emot pulsen att lägga mig i soffan och titta på några avsnitt och istället försöka göra något vettigt av den här dagen. Wish me luck...

Igår blev det nya löneavtalet som jag och min sjuksköterskekollegor väntat på till slut färdigt. Det har ju varit så mycket prat fram och tillbaka (bland annat i valrörelsen) om att vi vårdpersonal är klart underbetalda och att man ska arbeta för att få upp våra löner på en rimlig nivå. Och nu ska jag berätta vad resultatet blev av det vi så spänt väntat på: Ingenting. Nada. Zip.

Vårdförbundet och SKL hade tydligen stora svårigheter med att enas om ett avtal så nu har man skrivit under ett avtal som innebär att det inte finns någon central styrning av våran kommande löneökning. Den ska istället förhandlas lokalt. Tjena liksom!

Detta innebär att vi rent teoretiskt skulle skulle kunna bli utan löneökning! Nu menar man dock från Vårdförbundets sida att det kommer bli åtminstone 1,5%, för det är det som kommunal fått igenom. Men seriöst, 1,5% är en piss i mississippi! Och jag är rätt övertygad om att det är dom 1,5% som kommer bli aktuella här i Östergötland. Vi ligger redan i botten vad gäller löner och vi har en fucked up ekonomi så det ser ju inte allt för ljust ut. (Fast tydligen finns det pengar till att höja en av våra landstingsdirektörers lön med 5000kr/månad. Sug på den!)

Man lyckades inte heller förhandla fram ett central avtal rörande våra arbetstider, vilket vi så starkt hoppades på. Så kort sammanfattat så kommer vi få jobba med samma usla lön och villkor i 2 år till nu. Yey.

 

Nej, seriöst, jag är riktigt jävla sur nu. Och det faktum att jag är förtroendevald på min arbetsplats gör inte saken bättre. Jag kommer skämmas nu när jag ska presentera det nya avtalet för mina kollegor. Jag brukar försvara mitt fackförbund, men nu känner jag mig mest uppgiven och besviken. Och allmänt less - när ska vi få den lön vi förtjänar egentligen?

Jag och mina kollegor sliter häcken av oss dygnet runt, alla dagar om året, för en riktig pisslön. Utöver våra roller som sjuksköterskor så fungerar vi även som pass-up och sekreterare åt våra läkare, allmäna kuratorer åt patienter och anhöriga och på toppen av detta ska vi samordna det mesta på våra arbetsplatser, ständigt med en telefonlur mot örat och känslan av att inte riktigt räcka till hängande över våra axlar. Och lägg där till att vi faktiskt ansvarar för folks liv!

 

Som tur är så älskar jag mitt jobb och all den tacksamhet som vi oftast får från patienter och anhöriga väger, än så länge, upp för lönen. Att känna att man verkligen gör nytta är det som gör att man fortfarande orkar. Men frågan är hur länge? När ska våra beslutsfattare inse att vi inte är mer än människor och att vi en vacker dag kommer få nog. Vem ska då ta hand om, och rädda livet, på deras nära och kära?

 

 

Bara 40 min kvar, sen får jag bli dagmänniska igen! Detta faktum firar jag med att återuppleva lite av magin från The Arks spelning på Trädgårn i Göteborg i söndags.

(pssst: långt ner i bild, lite till vänster om mitten, skymtar man ett litet redhead - yours truly i egen hög person!)

Som ni nog märker så har jag så smått börjat ge mig på att ändra bloggdesignen. Då jag verkligen suger på detta så kommer det 1. ta ett tag, 2. stundtals se för jävligt ut under tiden. Ni får leva med det helt enkelt. Förhoppningsvis blir även den här natten lugn och då kommer jag ha massa tid att pilla med det här...

 

Nu ska jag ta tag i matlagningen och sen bär det av mot jobbet. Sista nattpasset för den här omgången, tack gode gud! Har aldrig varit så här trött fysiskt och psykiskt efter en nattperiod förut....

Tänkte hoppa på 30 day song challenge som verkar vara den hetaste facebook(nät?)-flugan.

 

DAY 1 - YOUR FAVORITE SONG

 

Depeche Mode - Enjoy the silence

Detta var ett fruktansvärt svårt val. Jag vet nog inte vilken låt som är min absoluta favorit egentligen, det varierar lite. Men denna ligger i alla fall konsant högt upp på listan.

 

 

 

Den här tiden på dygnet är den bästa när man nattjobbar. Man går sista rundan hos patienterna medans man ser solen gå upp och Linköping sakta vakna till liv. Och så vetskapen om att man snart får gå hem och sova när alla andra påbörjar sin arbetsdags. Det har helt klart sin charm.
Trots det är jag väldigt tacksam att jag bara har en natt kvar för den här gången nu. Jag vill ha mitt liv tillbaka.

Jag vet inte hur många gånger jag gett mig på det här med bloggande, och varje gång går det åt skogen. Jag lessnar helt enkelt. Men sen går det ett tag och suget kommer tillbaka. Det har varit så sen jag var liten och skrev dagböcker - det skedde i omgångar hela tiden. Men jag återkommer alltid till det fakutm att jag behöver ett ställe att få skriva av mig på och dokumentera min vardag, så jag kan gå tillbaka och minnas. Och det är också så jag kommer använda bloggen nu - som en slags dagbok, mer för min egen skull än någon annans. Om den kan tillföra glädje till någon annan återstår att se, men det är inte målet. Det får mest ses som en bonus.


(Och jag misstänker att allt det här kan bero på att klockan är 01:20 och jag sitter på jobbet och är sysslolös. Man får sånna "briljanta" idéer då...)