Lön efter arbete. Eller hur var det nu?
Igår blev det nya löneavtalet som jag och min sjuksköterskekollegor väntat på till slut färdigt. Det har ju varit så mycket prat fram och tillbaka (bland annat i valrörelsen) om att vi vårdpersonal är klart underbetalda och att man ska arbeta för att få upp våra löner på en rimlig nivå. Och nu ska jag berätta vad resultatet blev av det vi så spänt väntat på: Ingenting. Nada. Zip.
Vårdförbundet och SKL hade tydligen stora svårigheter med att enas om ett avtal så nu har man skrivit under ett avtal som innebär att det inte finns någon central styrning av våran kommande löneökning. Den ska istället förhandlas lokalt. Tjena liksom!
Detta innebär att vi rent teoretiskt skulle skulle kunna bli utan löneökning! Nu menar man dock från Vårdförbundets sida att det kommer bli åtminstone 1,5%, för det är det som kommunal fått igenom. Men seriöst, 1,5% är en piss i mississippi! Och jag är rätt övertygad om att det är dom 1,5% som kommer bli aktuella här i Östergötland. Vi ligger redan i botten vad gäller löner och vi har en fucked up ekonomi så det ser ju inte allt för ljust ut. (Fast tydligen finns det pengar till att höja en av våra landstingsdirektörers lön med 5000kr/månad. Sug på den!)
Man lyckades inte heller förhandla fram ett central avtal rörande våra arbetstider, vilket vi så starkt hoppades på. Så kort sammanfattat så kommer vi få jobba med samma usla lön och villkor i 2 år till nu. Yey.
Nej, seriöst, jag är riktigt jävla sur nu. Och det faktum att jag är förtroendevald på min arbetsplats gör inte saken bättre. Jag kommer skämmas nu när jag ska presentera det nya avtalet för mina kollegor. Jag brukar försvara mitt fackförbund, men nu känner jag mig mest uppgiven och besviken. Och allmänt less - när ska vi få den lön vi förtjänar egentligen?
Jag och mina kollegor sliter häcken av oss dygnet runt, alla dagar om året, för en riktig pisslön. Utöver våra roller som sjuksköterskor så fungerar vi även som pass-up och sekreterare åt våra läkare, allmäna kuratorer åt patienter och anhöriga och på toppen av detta ska vi samordna det mesta på våra arbetsplatser, ständigt med en telefonlur mot örat och känslan av att inte riktigt räcka till hängande över våra axlar. Och lägg där till att vi faktiskt ansvarar för folks liv!
Som tur är så älskar jag mitt jobb och all den tacksamhet som vi oftast får från patienter och anhöriga väger, än så länge, upp för lönen. Att känna att man verkligen gör nytta är det som gör att man fortfarande orkar. Men frågan är hur länge? När ska våra beslutsfattare inse att vi inte är mer än människor och att vi en vacker dag kommer få nog. Vem ska då ta hand om, och rädda livet, på deras nära och kära?
Usch det är tragiskt Carina, tycker verkligen man ska ha högre lön när man jobbar inom vården. Och jag tycker det är sjukt(trots att jag är uska) att det finns uskor som till o med tjänar mer är ssk. för att de har jobbat i 350 år. men ni har ju trots allt mkt mer kunskap och längre utbl. stå på er. Kram!
Det verkar vara ett allmänt missnöje med avtalet hittills iaf, så förhoppningsvis blir det ett jäkla liv kring det här nu.
Problemet är ju att vi är så snälla och tysta och bara accepeterar... Vi måste ändra på det! Och det gäller ju er med. Er löneökning är ju också ett skämt..
ja det är förjävligt! Vi får ändra på det! det gäller bara att alla är med!
