LITTLE DYSFUNK ME

Vissa kvällar är det svårt att hålla tankarna samlade, allt bara sköljer över mig och världen snurrar och allt blir kaos. Vetskapen om att vara någon man egentligen inte vill vara och att inte göra något åt det. Ångesten som måste elimineras men bara tanken på att göra det skapar ännu mer ångest. Och ilskan. Och frustrationen. Och framförallt hjälplösheten. Och vetskapen om allt är upp till mig. Det är bara jag som kan styra över allt.

10 år. Det börjar bli dags att gå vidare nu. Jag har sagt det så många gånger och misslyckats så många gånger. Men jag är starkare än så och nu måste jag bevisa det för mig själv.

Måndag. På måndag måste jag ta det första steget mot fortsättningen. Jag är skyldig mig själv det.