Jag är ett stolt vårdhjon!
En mindre begåvad person kommenterade mitt inlägg om min yrkeskårs nya löneavtal genom att undra varför jag inte byter jobb då istället för att jobba som "ett värdelöst vårdhjon" (mycket genomtänkt benämning måste jag säga...). Well, denna person verkade helt ha missat raden där jag säger att jag älskar mitt jobb över allt annat och att det just nu överväger lönen. Jag är stolt över mitt yrkesval och ångrar det inte överhuvudtaget. Jag skulle inte stå ut många veckor instängd på ett kontor eller i en fabrik, även om lönen skulle bli bättre.
Förr sa man att sjuksköterskeyrket var ett kall, och till viss del är det nog forfarande så. Större majoriteten av mina kollegor har valt det här yrket för att dom, liksom jag, känner att behov av att få jobba med männsikor och framför allt att få hjälpa. Få känna att man gör nytta. Men trots det anser jag att jag har rätt att tycka att våran lön inte är rimlig. Att vårda människor och rädda deras liv, är inte det värt mer än såhär? Hur i helvete kan det anses vara ett lågstatusyrke?
Jag undrar om du kommer ha lika låga tankar om oss den dagen du verkligen kommer behöva oss?
