LITTLE DYSFUNK ME

Jag vet inte hur många gånger jag gett mig på det här med bloggande, och varje gång går det åt skogen. Jag lessnar helt enkelt. Men sen går det ett tag och suget kommer tillbaka. Det har varit så sen jag var liten och skrev dagböcker - det skedde i omgångar hela tiden. Men jag återkommer alltid till det fakutm att jag behöver ett ställe att få skriva av mig på och dokumentera min vardag, så jag kan gå tillbaka och minnas. Och det är också så jag kommer använda bloggen nu - som en slags dagbok, mer för min egen skull än någon annans. Om den kan tillföra glädje till någon annan återstår att se, men det är inte målet. Det får mest ses som en bonus.


(Och jag misstänker att allt det här kan bero på att klockan är 01:20 och jag sitter på jobbet och är sysslolös. Man får sånna "briljanta" idéer då...)